Benskörhet
eller osteoporos är ett tillstånd med minskad benmassa, som
leder till reducerad hållfasthet av skelettet och ökad risk
för benbrott. Benet är en levande vävnad, som ständigt
byggs om för att kunna anpassa sig till kroppens aktuella behov. Vid
benskörhet har benet rätt sammansättning, men jämvikten
mellan benuppbyggande celler och bennedbrytande celler är rubbad,
så att det bryts ned mer ben än det byggs upp.Vilka drabbas av benskörhet? Man drabbas olika uttalat av benskörhet. Det beror dels på vilken benmassa man har att utgå ifrån och dels på faktorer, som ökar bennedbrytningen s.k. riskfaktorer.
Man ökar sin benmassa under
hela uppväxten och når den maximala benmassan omkring 30 års
ålder. Därefter minskar benmassan för varje år med
0,5 - 1%. För kvinnor sker en markant ökning av benförlusten
i samband med klimakteriet, då produktionen av kvinnligt könshormon
(östrogen) avtar. Ben-massan minskar då under några år
med 2% årligen och ibland mer. Man räknar med att en 70-årig
kvinna har förlorat 30% av sin maximala benmassa. Till riskfaktorer
som påskyndar benför-lusterna hör bl.a. inflammatoriska
sjukdomar och ämnesom-sättningssjukdomar, en del mediciner (t.ex.
kortison), rökning, hög alkoholkonsumtion, låg kroppsvikt,
liten fysisk aktivitet, låg tillförsel av kalk och D-vitamin
samt östrogenbrist hos kvinnor.
Har reumatiker en ökad risk för benskörhet? Ja, såväl den inflammatoriska reumatiska sjukdomen som eventuell kortisonbehandling ökar risken för utveckling av benskörhet. Värk, stelhet och rörelseinskränkningar försvårar fysisk aktivitet, vilket är ogynnsamt ur benskörhetssynpunkt. I samband med ett smärtande benskörhetsbrott minskar den fysiska aktiviteten ytterligare. Därför är det av stor vikt, att reumatiker med benskörhet och benskörhetsbrott får lämpliga råd och instruktioner om hur man i detta läge klarar av sin vardag samt kan träna.
Smärtlindring Oftast
klarar man själv med viss hjälp av att lindra smärtan. Tillsammans
med en sjukgymnast kan du gå igenom lämpliga rörelseövningar
som kan dämpa värken En s.k. TNS-apparat, som ger en elektrisk
stimulering via små gummiplattor, som fästs på huden,
brukar i de flesta fall ge en mycket effektiv smärtlindring. Sjukgymnast
kan instruera patient och anhörig så att behandlingen kan ges
i hemmet. Värme rekommenderas då det mest akuta stadiet är
över.
Ofta kan man behöva ta något
smärtstillande i kombination med den övriga behandlingen. Diskutera
eventuell medicinering med Din läkare. Smärtan är i vissa
fall så svår att det nästan är omöjligt att
gå och röra sig. Då kan det under en tid vara nödvändigt
att använda stödkorsett. Man kan också behöva hjälp
av en sjukgymnast för att komma igång igen och träna in
ett riktigt sätt att röra sig.
Träning Starka ben-, buk- och ryggmuskler ger ett värdefullt stöd för ryggen och skyddar den. Försök att komma igång så snart som möjligt med för Dig lämplig träning. En sjukgymnast kan hjälpa Dig att sätta ihop ett träningsprogram.
Hur ställs diagnosen benskörhet? Man märker inte av benskörheten i sig, utan först när den förorsakat ett benbrott eller en ihoptryckning av en ryggkota (kotkompression), som ger smärta. Detta kan också ses på röntgenundersökningar, men för att hitta benskörhet tidigt och mer noggrant att följa insatt behandling krävs s.k. bentäthets-mätning. Det är en tillförlitlig och ofarlig metod. Några riktigt bra blod- och urinprov finns ännu ej för att bedöma benmassan hos en människa.
Finns behandling mot benskörhet? Det är viktigt att se till, att man har ett tillräckligt kalcium (kalk) intag i kosten - c:a 1000 mg dagligen (1 liter mjölk innehåller 1200 mg). Man bör även se till att vara utomhus 15-30 minuter dagligen, för att få sitt D-vitamin behov tillgodosett. I annat fall finns anledning att ge extra kalk- och D-vitamintillskott.
Av stor vikt är också
den fysiska aktiviteten, som ska vara belastande, dvs. skelettet
ska utsättas för tyngdkraften. Med andra ord är promenader
och jogging bättre än simning i det här fallet. Styrketräning
är också av betydelse, då muskelträning kan påverka
skelettet gynnsamt och även är viktig för balans och koordination,
så att fall kan undvikas.
För kvinnor efter klimakteriet
kan östrogen behandling bli aktuell. Flera studier har visat
god effekt på benmassan av sådan behandling. Andra behandlingsmöjligheter
vid stor risk för benskörhet eller vid redan uttalad benskörhet
kan vara calcitonin, bisfosfonater eller anabola steroider.
Förebyggande åtgärder mot benskörhet och osteoporosfrakturer liksom insatser för att minska en känd ostoeporos är naturligtvis också betydelsefulla.